putasmileonyourface

Tog mig en tur upp på hafstadfjellet för ett par veckor sen. Snön låg fortfarande kvar även längst ned på vägen upp men hade börjat smälta så det blev en tung vandring uppför, speciellt eftersom jag kom på den briljanta idén att ha 1,5 kg vikter på varje ben. Men trots att det var tungt redan i början så fortsatte jag uppåt med vikterna och det kändes bara bättre och bättre för varje steg jag tog. Ljuden från bilarna vid änden av vägen upp försvinner sakta i takt med att jag kommer längre och längre upp på fjellet och efter ett tag kan du inte höra dom alls. Det enda du hör är vinden och ljuden från dina egna fotsteg i snön. Det blåste kraftigare och kraftigare ju längre upp jag kom men höll värmen av den tunga vandringen uppför. Väl på toppen var jag tvungen att sätta mig i lä för att inte bli för kall av blåsten, knäppte några bilder, njöt av utsikten och känslan av total frihet.

Efter en stund med stillhet var det dags för den hala vandringen ner igen. Det var först då jag faktiskt insåg hur brant det var ner för kanten, så jag höll mig en bra bit innanför räcket som var täckt med snö så det bara syntes max en decimeter ovanför snön. Turen nerför tog inte ens halva tiden som uppför och resulterade i fyra stycken vurpor. Hade som tur var alla ben och armar på plats när jag kom ner.
Stolt över mig själv satte jag mig i bilen och körde hemåt, och som alltid, med ett leende på läpparna.

Tar nog inte lång tid innan jag kommer mig upp där igen.

Lite sent men äntligen här!


Har tillbringat 2 veckor tillsammans med min bror i fantastiska Cancun, Mexico. Första långflygningen för min del o det var inte ett dugg skönt! Men att landa i ett nytt främmande land med nya spännande äventyr som väntade gjorde 12 timmars flygning värt det när vi väl var på plats.

Dom som varit ute o rest vet vilken underbar känsla det är att stiga av flygplanet och ha en temperaturskillnad på över 30 grader från när man klev ombord. Solen strålade och allt var perfekt.
Vi kom till hotellet och kom oss tillrätta i vårat rum. Tog på oss badkläderna och gick direkt bort till poolen 200 meter bort. Personal och semesterfirare log och hälsade glatt på oss och under bara 14 dagar skulle dessa nya människor bli våra vänner.
Man kunde höra havet och bara bakom en liten kulle låg det, karibiska havet, turkost och böljande. Bladen på palmerna ovanför oss fladdrade i vinden och en liten färja la precis till intill kajen som var gjord av bara trästolpar.
Fantasin hade blivit verklighet.

Efter bara ett par dagar anlände nya resenärer och bland dom hittade vi Niclas och Nicole som skulle komma att bli våra resekamrater för resten av resan. Det blev många lata dagar i solstolarna men mycket mycket annat också.
Det var beach volleyboll och volley boll i poolen, shoppingturer båda hit och dit där vi alla fyra hittade fina saker, strandpromenader med utsikt över det otroliga vattnet och horisonten långt där borta och även en joggingtur en kväll blev det för mig och Niclas bort till en annan strand för att ta ett dopp, solen hade redan hunnit gått ner men den tropiska värmen höll oss varma på väg tillbaka. Många härliga skratt och varje sekund var en underbar tid tillsammans. Nästan varje kväll var vi även ute och åt middag på någon fin restaurang och slutade alltid upp på någon av alla klubbar i Cancuns center.
Min bror Anton och jag gjorde även några turen ensamma, bl.a till ön Isla Mujeres där vi hyrde golvbil och körde runt hela ön och kollade runt på de olika stränderna, en tripp till Chichen Itza (mayaruinerna) som är ett av de sju nya underverken, en dag tillsammans med Delfiner för att simma och leka med dessa fantastiska djur och en dykdag för att upptäcka livet i havet.


Efter två extremt händelserika veckor satt vi åter igen på planet och jag satt och log hela resan hem.

EN HELT UNDERBAR RESA

När himlen är helt täckt av mörkgrå, tjocka moln och man känner ett tungt regn hänga i luften. Det är vid såna stunder man oftast bara vill gå in på sovrummet och krypa ner under täcket och bara ligga och höra hur regnet börjar ösa ner rätt som det är. Men vissa gånger får man inte göra som man vill, och just denna gång är jag glad för det. Vi hade precis lastat in all dykutrustning i bilen och var på väg hemåt.. Då ringer telefonen och vi blir tvungna att vända. Lastar på utrustningen i båten igen och far ut till sjöss. Det var en stor arbetsbåt som hade fått in rep i propellern som skulle lösas ut så vi skulle långt ut mot havet så man faktiskt kunde skymta horisonten mellan skären där ute. I vår lilla båt körde vi fort fram genom dom höga vågorna som gick på sjön. Det blåste något enormt och vi stod och höll oss ordentligt fast när båten helt och hållet lyfte från vattnet. En otrolig känsla , vinden blåser och håret yr omkring, regnet hänger i luften från dom tjocka grå molnen, kroppen pirrar till vid varje extra hög våg men trotts det kan själen inte göra annat än att känna ro. Med allt omkring, höga fjälltoppar resande från det böljande vattnet, fåglar ligger helt stilla i vinden samtidigt som inte ett enda träd står säkert. Allt tillsammans gör det så fridfullt trotts vädret, trotts all blåst, trotts vågorna som är flera gånger så stora som våran båt, trotts den gråa himlen. Jag bara njöt! Känslan är underbar och havet kan verkligen vara helt fantastiskt!
Det var jag som gick ner under båten och löste ut repet från propellern. Dom höga vågorna gjorde det inte enkelt och kan säga att jag fick en helt ny livsupplevelse. Men det gick bra, och vi begav oss hemåt precis när regnet började falla över oss. Med torrdräkten på kunde jag njuta även av resan tillbaka i dom höga vågorna. Livet kändes underbart även idag, en helt vanlig vardag. Så jag fortsatte dagen, With a smile on my face.


I Just Never Wanna Leave

Mitten på Oktober och snön har lagt sig på fjälltopparna här ute på västlandet i Norge. Ikväll är det Green Day som gör mig sällskap från högtalarna nu när jag skriver mitt första inlägg. Så vad skriver man egentligen i en blogg, vad är det folk egentligen tycker om att läsa om? Antar att vad jag gör om dagarna är helt oviktigt för i princip alla där ute. Tänkte mer att det skulle bli lite av en reseblogg/äventyrsblogg för er som gillar sånt! Kommer ju självklart in en del "oviktiga" saker då o då också..

No matter what happens, everything seems a little bit easier if you just
PUT A SMILE ON YOUR FACE.